Gillar man Natural Born Killers kommer man antagligen att gilla Kalifornia också. Det påminner till viss del om NBK men den är inte lika våldsam. Det har dock kommit att bli en av mina favoritfilmer.

 

Återvinner ni? Jag har funderat kring det där & tycker själv att vi skulle kunna källsortera & återvinna mer. Jag är ju inte så bra på det om man tänker på alla nya barnplagg som jag köper, men jag köper faktiskt även begagnade plagg som antingen är i nyskick eller med prislapp kvar. Det blir både billigare för mig & bättre för miljön. Men visst, jag skulle kunna köpa MER begagnat.. det är så roligt med nytt, men jag ska försöka bättra mig lite på det hållet. Något annat miljövänligt är ju att låta barn ärva varandras kläder, billigt & bra.

 

När vi här hemma håller på & slänger saker då & då under åren, från vinden där vi samlar stora kartonger osv som inte får plats i soptunnan, så åker vi till en återvinningscentral så där är vi duktiga. Dock tar det sån tid att hålla på så det blir gärna att man drar på det..

 

Något som jag tänker att man kan ta till är Circla.se som jag inte har sett förr men sidan ser toppen ut! Mycket bra initiativ tycker jag! Man betalar en slant & så kommer dom & slänger åt en (& källsorterar!) så slipper man själv hålla på & krångla med släpkärra & åka runt. Perfekt för dom som t.ex inte äger en bil eller renoverar hemma & inte har tid att forsla bort allt skräp!

 

Tänk vad en liten lugg kan göra med hela ens utseende.

Lite extra stolt då jag klippte den helt själv. :)

 

< Efter >

 

 

1999. Jag 15 år (till höger)

 

Jag minns första gången jag såg Natural Born Killers. Jag var 14 år (1998) & jag såg den ensam på mitt rum. Då hade jag inte sett så brutala filmer så för mig var den filmen ett slags uppvaknande. Liksom.. Wow, jag älskar detta - även om jag nu inte tycker att NBK är särskilt brutal, men Då var den det. Jag märkte också att jag gillade karaktärena i filmen väldigt mycket; Mickey & Mallory Knox. Jag har sen dess haft en "filmcrush" på Mickey. Kanske är det därifrån jag har en slags fetisch för rakade huvuden.. min sambo har det. ;)

 

Själva filmen Natural Born Killers har format mig till viss del vilket inte är så konstigt egentligen eftersom att jag under vissa perioder såg den flera gånger i veckan, ibland dagligen. Ja, det är sant.

 

Det är fortfarande min favoritfilm genom tiderna & jag tror att det alltid kommer att vara det. Den betyder mycket för mig, mycket minnen, saker & personer som förknippas med NBK från min tonårstid. Det är inte en film som alla gillar för den är väldigt märklig, mycket konstiga bakgrunder, färger, miljöer, inklippta hallucinationer & förvrängningar - men det är en del av charmen.

 

Mickey and Mallory Knox know the diffrence between right and wrong, they just don't give a damn - Dr. Emil Reingold.

 

Jag har precis läst en artikel om två framgångsrika pokerspelare, en tjej och en kille, som kommit ut som homosexuella. (artikeln finner ni här: http://www.pokerspel.org/gayrorelsen-pa-frammarsch-inom-pokern.php) Jag tycker att det är väldigt viktigt att man står för sin läggning, särskilt om man är känd eftersom att man har fans som ser upp till en. Ju fler som är öppna och pratar om det, desto mer kommer folk lära sig att acceptera det. Att man som känd pokerspelare beslutar sig för att stiga fram & berätta att man är gay tycker jag både är modigt & roligt. Det är många som ser upp till bl.a duktiga pokerspelare & det kan hjälpa andra som ännu inte erkänt för sig själv &/eller vänner osv att dom är homosexuella, men en förebild som "kommer ut" kan ge en osynlig liten knuff i ryggen & ett "kom igen, du kan göra detta!". Det är ju riktigt sorgligt att en del lever ett dubbelliv pga rädsla för vad omgivningen skulle säga. Så ska det absolut inte behöva vara!

 

Jag tycker att det är konstigt att folk faktiskt blir upprörda om någon är homosexuell. Jag är hetero men har vänner & släkt som är homo eller bi, så för mig är det inget speciellt alls & reagerar inte på om någon kysser en av samma kön, precis som att jag inte gör det om ett heteropar kysser varandra. Men jag vet att det tyvärr finns homofober & det gör mig ledsen men också irriterad. Hur kan man hata kärlek? Kärlek är alltid kärlek, det har inte med kön att göra egentligen! Get over it! :)

 

 

 

 

 

så jag undrar vad era barn heter &/eller vad ni själva heter?

 

Berätta gärna varför barnen heter just som dom gör. :)

 

Jag får ibland uppfattningen av att en del tar det som skryt när man lägger upp en massa barnkläder i sin blogg. Läser man mammabloggar så får man räkna med att se en massa shopping av barnpylar & barnkläder, utan att det är sk. skryt. Tar man det som det, vad är det då? Är det missunsamhet? Avundsjuka?

 

Från min sida är det i alla fall INTE skryt. Jag tjänar inget på att skryta om saker inför okända människor som jag aldrig träffat. Jag tjänar iofs inget på att skryta överhuvudtaget. Barnkläder är min stora hobby, precis som att en del bloggar om matlagning som dom älskar eller kläder till sig själva. Jag varken röker eller dricker. Jag unnar mig inte särskilt mycket egentligen - förutom kläder till barnen. Jag blir lika glad av det som jag blir av kläder till mig själv. Något som jag älskar är att "fönstershoppa" på nätet & verkligen fundera på vad jag skulle vilja köpa, för att sen göra det. Jag älskar att leta efter fynd & rabattkoder för att sen tipsa er i bloggen om det som jag hittat.

 

Barnkläder är något som jag verkligen inte får nog av & jag tänker på det stora delar av dygnets timmar. Då vore det väl väldigt underligt om bloggen inte innehöll just barnkläder! Därför har det också gått från en vanlig mammablogg till en "mammablogg om barnmode".

Det tar sin lilla tid på morgonen när allas hår ska kollas igenom, sättas upp & sen sprayas med spray som ska förhindra lusangrepp. Pust.. Det går nämligen huvudlöss på dagis OCH i skolan, som vanligt under denna årstid. Jag fattar inte varför folk inte behandlar sina barn? Eftersom att så fort sommarlovet är slut kommer det barn med löss & sprider det. URK! Det är så äckligt, kliar över hela kroppen bara av tanken. Och det är inte så att folk inte har råd att behandla för skolan här behandlar barnet åt en om man inte har pengar! Skitbra tycker jag! Så borde ALLA skolor ha det, för det är jättedyrt att köpa lusmedel till flera barn, särskilt med tanke på att man måste återbehandla efter ca tio dagar för att döda nykläckta löss. Uuuh.. Kolla era barn - varje dag! Små löss syns knappt & kan misstas för sandkorn. Ett tips är att kolla efter gnetter (äggen), dom sitter fastlimmade på hårstrån nära hårbotten. Man måste dra loss dom med naglarna, annars lossnar dom inte. Har ditt barn sådana - behandla! Det finns t.ex ett schampo som man har i, i 10 min - sen är lössen & gnetterna döda! Man ska köra samma visa efter tio dagar för säkerhetsskull dock.

 

Försöker pränta in i skallen på barnen att inte leka lekar där man bär på varann osv eftersom att håren lätt nuddar varandra då. Och att inte låna hårsnoddar, diadem osv. Men det är ju inte lätt att komma ihåg om man är ett barn. Så vi får se hur det går denna gång! Hoppas att vi slipper drabbas!

Jag har mailkontakt med förskolechefen för Sevens dagis. Jag mailade henne efter att ha fått Sevens tider; 8-11 mån-fre. Något som absolut inte funkar för mig då dagarna blir för korta & stressiga, han får inte äta lunch där + att jag måste stressa in & ut flera gånger för att lämna & hämta. Tänk då på att jag har Oxy med mig varje gång & att det är snart är vinter/kallt = overaller, mössor, vantar, snö, skottning, oplogat etc) Ninja gick 07:45-12:45 tis, ons, tors för att passa Stars skoltider, dvs. jag slapp ränna ut kl 07:30 för att lämna, sen ut kl 11 för att hämta Ninja & sen en gång till kl 12:30 då Star slutade. I år gör dom inte så utan det är 8-11 som gäller för alla 15 h/veckan-barn.

 

Så jag blev irriterad & arg. Och trött. Så jag mailade chefen, som sagt. Rabblade upp alla negativa saker & tog även upp Sevens språk. Hon mailade tillbaks ett bra svar & sa att dom omprövar schemat innan vintern kommer. Och om jag ville skulle en specialpedagog se om Seven har rätt till mer tid pga språkutvecklingen. Det ville jag, så det skulle ordnas. Jag tänker som så att om inte Seven har rätt till mer tid & stöd, vem fan har då det? ;) Han om någon behöver mer stöd kring talet eftersom att han pratar med vokaler. Så jag hoppas på det bästa! Nekar dom av nån anledning får jag prata med hans logoped om det går att få något intyg när vi ska dit nästa gång i slutet av September.

Jag behöver ett barn till, så att jag kan shoppa. Hahaha! Nej, men det hade varit en bra ursäkt för att köpa mer kläder.. ;) Just nu har barnen väldigt mycket kläder eftersom att barnmode är mitt största intresse. Jag sitter alltid & spanar efter reor, bra erbjudanden & sånt där. Men jag är väldigt kräsen & köper nästan bara från särskilda märken. Jag hade velat shoppat mycket mer men jag måste nånstans på vägen inse att ett barn inte kan ha HUR många jackor som helst t.ex. Lägg då till att jag har fyra barn, som vardera har en massa jackor, skor, mössor osv i hallen. Själv har jag EN jacka. ;) Sen är det ju vanliga kläder i lådor på rummen; tröjor, t-shirts, hoodies, linnen, byxor, leggings, kjolar, klänningar, mysdressar..

 

Så, jag har bestämt att försöka mig på det här med växa-lådor. När barnen inte behöver mer kläder "just nu" så kan jag ju faktiskt köpa sånt som är fint i en stl större & ta fram nästa år! Det svåra blir ju just att vänta tills nästa år.. & att inte glömma bort plaggen. Men det är ju en idé det här med att köpa på sig. Jag ska testa men inte fan blir det lätt om jag känner mig rätt! ;)

Är det flera som ser på Teen Mom 2 som går på MTV? Min favorit är Chelsea med dottern Aubree, som hon har med Adam. Dom är tillsammans & gör slut, går vidare & blir tillsammans igen. Och gör slut. Upp & ner, fram & tillbaks. I senaste avsnittet grät hon & sa till sin pappa att det är som ett beroende. Trots att det är dåligt så hamnar man tillbaks från start återigen. "Varför vill jag ha nån som inte tycker om mig?" Och jag kan inte låta bli att känna med henne, för jag vet precis hur hon menar & känner. Särskilt tonåren är det lätt att hamna i den där onda spiralen. Man hittar nån som man älskar så förbannat tokmycket men förhållandet är destruktivt. En massa dåligt händer, ingen är snäll, allt går åt helvete, man är totalt olika personer - ändå faller man tillbaks. Och det är brutalt svårt att bryta det. Det krävs så mycket viljestyrka & kraft, vilket många inte har. Det kan faktiskt liknas vid ett drogberoende. Jag hade det precis så när jag var yngre, innan jag träffade K. Och han var min livboj, han fick mig att inse att det faktiskt kan vara bra & fint, att jag förtjänade bättre. Därför känner jag så starkt med Chelsea & jag hoppas så att även hon kan släppa Adam, även fast det är svårare för henne eftersom att dom har ett barn tillsammans.

 

 

Vilka klädesplagg/klädstil/accessoar minns du från din högstadietid? Vad var det man skulle ha för att vara "helt rätt"?

 

Skriv gärna hur gammal du är också.